God Jul

God Jul och Gott Nytt År !!!

 

 

Så har ett år förflutit igen. Åren går och nu är det tredje gången jag pretentiöst försöker få till ett julbrev. Men det är faktiskt riktigt skoj att bläddra igenom almanackan och summera och reflektera över allt som hänt. Innan jag började bläddra tyckte jag nog att hela året bara handlat om flytten från Ängby till Blackeberg. Det var fel, det har hänt även andra saker.

Nyåret firades som vanligt på Gotland med sedvanlig korvgrillning på furillen på eftermiddagen. Det har blivit en viktig och kul tradition som med åren får fler och fler deltagare.

I januari blev Anna färdig med sin fil kand med konstvetenskaplig profil och sliter nu med att hitta ett fast arbete i kulturvärlden. Otroligt ambitiös dotter tycker hennes far som ser henne få ihop sin tillvaro genom deltidsarbeten på Galleri Lars Boman, Artipelag, Bonniers Konsthall, Magasin 3 och Kulturhuset. Mycket imponerande.

Calle fyllde 30 i februari. Firades med liten fest i hans och Lottas lägenhet i Vasastan. Han jobbade på Sea Life i början av året, under hösten bytte han till Addnature på söder. Verkar som att han nu stortrivs när han får jobba med det roligaste han vet- skidor.

Tänndalen som alltid till påsk. Jag, Anna, David, Calle, Lotta och deras kompis Pelle. Seder och ritualer förpliktigar så det blev som vanligt ett jäkla kacklande vid påskäggsutdelningen. Vissa nybörjare får leva med att bli betraktade som dumma i huvet när dom inte förstår våra subtila direktiv.

Hela våren handlade mest om att förbereda huset för försäljning. Hade man vetat innan vad det skulle innebära hade man kanske tvekat. Jag tror att jag körde 15 fulla släpvagnslass till tippen. Vi har fyllt ett 13 kvm stort förråd från golv till tak, mammas garage är fortfarande belamrat med soffor, hyvelbänk, etc. I maj/juni såldes äntligen huset och det var en befrielse när allt var över.

I maj var det dags för oss att för första gången vara med på gårdsloppisen ”Rute rear ute”. Vi hade tänkt oss att bli av med en hel del överblivna saker bla från Ängby. Men det blev ingen jättesuccé. Smågrejer blev vi av med, men  båten, bandsågen och flipperspelet fick vi lösa på annat sätt. Kul var det i alla fall och vädret var strålande.

EM i fotboll blev ju inte det man hoppats på,( var lite skeptisk redan före), dock var Zlatans mål något som man aldrig glömmer. Senare på året blev det dessutom en bicycletas som definitivt går till fotbollshistorien som det häftigaste hittills.

Under en längre tid har jag gått och funderat på att trappa ner lite på jobbet och försöka klara mig på att enbart jobba med sånt som jag tycker är riktigt kul. Så den första juli blev det verklighet. Jag startade eget och blev en FRI MAN. Mitt första uppdrag blev dessutom något av det roligaste jag arbetat med, nämligen projektet ”Hållbara Hökarängen” åt Stockholmshem. Vi är bara några få som under projektets tid skrivit 100 hyresavtal, förändrat butiksmixen i Centrum, upplåtit 20 konstnärslokaler, vunnit tävling om bästa balkongen på Trädgårdsmässan och skapat massor av positiv uppmärksamhet om Hökarängen. Lite kul tycker jag att det var när jag fick möjligheten att ordna en miniateljé till Gösta Wallmark, min lärare i formlära från Teknis, numer 83 år gammal och sanslöst vital.Vi har en av de mest omskrivna restaurangerna, en peruansk Cevicheria som redan är med i White Guide och vann priset som årets smaksättare på restauranggalan. Ett lokalt bryggeri, ”PangPang” som håller världsklass och snart också Stockholms bästa surdegsbageri. Vi är inte riktigt färdiga, men redan nu är ett besök i Stockholms finaste förort värd ett besök.

Jag har också redan fått några förfrågningar på att rita några hus så jobbmässigt leker livet.

Helena passade också på att säga upp sig lagom till semestern för att bli en FRI KVINNA. Det innebar några helt arbetsfria månader till att börja med. Senare under hösten har det blivit lite inhopp som känts helt ok, nu när hon slipper allt det trista och bara kan koncentrera sig på det viktigaste, barnen.

I Rute på Gotland finns en jätteduktig tjej som heter Sussi, ( Rute Reklam). Hon hjälpte mig att göra en hemsida som jag har dåligt samvete för att jag inte uppdaterar. Ska bli bättring. www.oldne.se

Mitt i semestern fyllde jag sexti. Eftersom man är förberedd på det och det inte är mycket att göra något åt så kändes det inget speciellt med just antalet år. Annars var det riktigt kul. Vi började på fredagen med fotbollsturnering hos snälla Per och Angelica som generöst lånade ut sin fantastiska fotbollsplan till oss. Jag var inte den mest aktive på planen, krämpor i knän och vader begränsar. De yngre fick istället dominera med teknisk briljans och visst vann vi. På lördagen var det lite fest hos oss vid stugan. Väderleksrapporterna blev mer och mer hoppfulla så vi chansade på att vara ute. (Vi hade en reservplan som innebar Folkets Hus). Det började bra. Gästerna kom och alla verkade glada. Vi hann äta och Di Tva undar bordi med Örjan och Per hann spela några låtar kanske hellre än bra men jag tyckte att det var kul. Sen började det regna, vräka ner så alla fick ta skydd under tält , parasoller, i ateljén och i verkstan. Men det gjorde absolut ingenting. Nu kom alla varann nära och pratade och verkade ha det riktigt trevligt. Det sjöngs och spelades gitarr så strängarna rök. Ibland av unga virtuoser, ibland av äldre men glada. De sista gästerna lämnade verkstan kl 4.00. Riktigt kul var det också att så många hade gjort sig besväret att komma till ön för detta lilla kalas. Det var ”storasyster” Eva, brorsans skolkamrater Björn, Hasse och Stefan, Lasse från jumpagänget, Rolle från segelklubben, blivande svärföräldrar och fler därtill. Något enklare hade ju dom som redan fanns på ön, punschgänget, några från När och alla goda grannar i Rute. Jättekul !

Av Helena fick jag väl det finaste man kan få, flygresa till Göteborg för att se Lotta på Liseberg. Så dit begav vi oss, åt gott, bodde på hotell, åkte sightseeingbåt och naturligtvis sjöng vi med Lotta. Ärtan hade fixat platserna så nog syntes vi i TV alltid.

Vi var också på Stora Karlsö en dag med Gabriella och Otto, en betagande upplevelse. Denna fantastiska ö med sin säregna natur och säregna fågelliv ska jag definitivt återvända till.

Jag vet inte när, bara att vi fått en ny prinsessa till vår egen lilla sagovärld som bara känns mer och mer främmande och onödig. När jag gick med i Republikanska Föreningen var det ca 1500 medlemmar, nu växer föreningen snabbt, idag över 10 000 medlemmar. Inte alls så många som man kunde hoppas, men ändå förhoppningsfullt på nåt sätt.

Vissa viktiga saker rullar bara på utan att man reflekterar över dess rätta värde men visst är det imponerande att punschgänget vars enda gemensamma nämnare är att vi jobbade på lastningen på Linjeflyg fortfarande försöker träffas en gång i månaden efter snart fyrtio år. Och jumpagänget som fortfarande ses två morgnar i veckan sedan 1994, snart tjugo år. Brorsans gäng som ses på Smögen en gång varje år. Tempot var högt och nätterna långa när vi började för arton år sen, numer ganska tidig nattning för gubbarna. Och sockenbastun i Rute där det badas varje fredag året runt med pilsner och skratt. Institutioner på olika sätt som betyder oerhört mycket för mig.

På norra Gotland stod en strid om att stoppa den obestridligt tveksamma fortsatta kalkbrytningen. Unga entusiaster vann en strid som åtminstone tillfälligt stoppat brytningen. Man kände vibbar från 60-talet med Vietnam- och alm-demonstrationer, kändes uppfriskande i en annars rätt tyst ungdom. En ung tjej blev efter detta vald till årets miljöhjälte. Kungen skulle dela ut utmärkelsen men vägrade. Mycket pinsamt.

I september var vi bostadslösa eftersom huset var sålt och lägenheten i Blackeberg inte klar för inflyttning. Helena bodde på Gotland, jag jobbade tre dar i veckan och bodde då hos mamma i Nälsta. Det innebar fullservice med all den mat man saknat sen barndomen, falukorvsring i ugn, korv stroganoff, kålpudding, portugisisk spätta med stekt banan, kycklinggryta etc. Fantastiskt att se sin 93-åriga mamma sittande på rullatorn vid spisen. Fortfarande sanslöst pigg i huvet, lite segare i benen.

Så flyttade vi då äntligen in i lägenheten i ”Ängby Park” i Blackeberg och det känns förbanne mej som det bästa jag gjort. Vi stortrivs i detta kanonfina lilla

 

 

 

område invid Mälaren. Ett gammalt barnhem från slutet av tjugotalet som nu konverterats till moderna bostäder.

En helg i höstas gick jag på stenhuggarkurs, en present jag fick av barnen. Hackade och hackade i ett stycke kalksten, först skulle det bli segel, sen  såg det ut som en katt och till slut blev det en kanin. En liten fågel gjorde jag också, men kompisen bredvid mig tyckte att det såg ut som ett litet barn. Riktigt skoj var det, trevliga människor och jättebra lärare. Finns i Vänge, värt ett besök.

Calle och Lotta har förlovat sig och ska gifta sig i april. I Tänndalen på Fjällnäs Pensionat. Vi var uppe i oktober tillsammans med Calles blivande svärfar och rekade. Ingen tvekan om att förutsättningarna finns för ett fantastiskt bröllop. Ska bli kul att gifta bort sin son, hoppas att Lotta blir nöjd, skam vore väl annat.

I september bjöd goda vänner i Lergrav och Valleviken på en oförglömlig helg  på Fårö. Vi bodde i fyrvaktarbostaden vid Fårö fyr, cyklade runt norra delen i ett öde, soligt och vackert landskap. Bastu, god mat och dryck gjorde lyckan fullständig.

Nästa år blir ett spännande fotbollsår. Brommapojkarna tillbaka i Allsvenskan för att stanna ett tag hoppas jag. Så mycket talangfulla unga spelare som spelar teknisk och underhållande fotboll borde räcka till. Lite erfarenhet har man ju skaffat sig. Jag håller definitivt tummarna. Nu har jag ju dessutom gångavstånd till Grimsta via en vacker promenad förbi Kananbadet.

Det sista som hände nu före jul var en tripp till Thailand med brorsan. Han och Catrine har ju ett hus i Mae Phim som jag gärna ville se. Vi var först i Bangkok några dar för lite nostalgi. Bland annat bodde vi på ett gammalt klassiskt hotell som ligger på samma gata som skolan vi gick i 1965. Annars är det inte mycket som är sig likt. Stan har vuxit på alla ledder. Huset i Mae Phim var jättefint och ligger i ett område som ännu inte blivit överexploaterat. Lugnt och skönt, fina stränder, fint vatten och fantastisk mat. Enda minuset är alla dessa svenskar överallt. Jag sa till Christer, ”vi var här redan -64 och nu kommer dom i flockar och tror att dom kan bäst och vet bäst- försvinn, vi var här först!” Ska väl också nämna något om ormen som ringlade på min rygg när jag låg och solade, tittade mej i ögonen och ringlade vidare. Jag har alltid påstått att jag inte är rädd för ormar. Den här upplevelsen fick mig dock rekordsnabbt upp på fötter, men rädd, nej jag tror inte det.

Anna och David sliter med renoveringen av sin lägenhet i Riksby som dom ska flytta in i precis före nyår. Anna river tapeter och får beröm av David som med sin sanslösa professionalitet spacklar och målar med en noggrannhet som imponerar. Lägenheten kommer att bli ruggigt fin.

Nu är det kvällen före julafton som ska firas med Otto och Gabriella och deras barn och barnbarn, Calle, Anna, David och mamma förstås. Lite senare ansluter Lotta. Ska bli kul att testa vår i år egenhändigt gjorda värmlandskorv på det gänget.

Så kan man börja blicka framåt. 2013 blir framförallt året då ett bröllop står i centrum. Projektet i Hökarängen ska komma till en ände, så får man se vad som väntar därnäst, kanske något nytt intressant och roligt uppdrag, kanske mera tid på Gotland, kanske nån spännande resa. En sak vet jag med bestämdhet, i mars ska jag till Paris och titta på Zlatan.

Nu återstår det bara att önska alla mina vänner en synnerligen God Jul och ett synnerligen Gott Nytt År!!!!!

 

 

 

Lars